elinviklund.blogg.se

Som rubriken lyder så tänkte jag nu ta mig tiden till att skriva om när jag fick blodroppen i hjärnan.

Innan det hände så hade jag haft svår huvudvärk i 2 dagar sträck som vägrade släppa. Jag provade ta alvedon osv men inget hjälpte. Sen 1 dag innan jag åkte in på akuten så blev det lite bättre i huvudet och jag och Anton drog då på spelkväll hos några kompisar. Dessvärre blev min vänstra arm nästan avdomnad när vi hängde med dom, vilket jag då trodde endast berodde på träningsvärk eller nåt.

Hur som så vaknade jag sedan upp mitt i natten, alltså då vi hade kommit hem igen, av att min vänstra arm hade krampanfall vilket aldrig har hänt mig förut. Det slutade dock och jag somnade om, men vaknade sedan upp igen av ännu ett krampanfall i samma arm som var mycket värre, och jag minns att hela min kropp började skaka så jag fick panik och försökte väcka Anton. Sedan blev allt bara svart för mig, och nästa gång jag vaknade så låg jag på golvet och hade ingen aning om vad fan som hade hänt, det var blod i sängen och Anton var även helt panikslagen, sedan kom ambulanspersonalen in efter några minuter. 

Det som iaf hände medan jag var medvetslös var att hela min kropp fortsatte ha krampanfall, det kom även fradga och blod från min mun, vilket förklarar varför det var blod på sängen, och till slut skakade jag så mycket att jag ramlade ner.

När jag sedan kom till akuten så fick jag ännu ett krampanfall, skillnaden var att jag då var helt vid medvetande när det hände vilket var riktigt läskigt. Dock minns jag inte jätte mycket av den första dagen på sjukhuset, men jag minns de andra dagarna som mest bestod av att jag var sängliggandes och helt svag i den vänstra armen. Jag fick därför lov att endast använda mig av den högra armen, vilket var lite knepigt när jag skulle äta, duscha och gå på toa osv. Som tidigare nämnts var jag även inlagd på sjukhuset i 6 dagar, och under de dagarna kunde jag så småningom börja gå igen som vanligt, men det tog fett lång tid för att få igen styrka i den vänstra armen.

 

Anledningen till att jag fick blodproppen i hjärnan verkar iaf vara på grund av p-piller, vilket jag började med när jag var 18 år och fortsatte med tills jag blev inlagd på sjukhuset, vilket blir ungefär 6 och ett halvt år. Hade jag dock vetat om att dessa jävla piller skulle leda till detta så hade jag aldrig börjat med dom nånsin. Jag kommer aldrig någonsin fortsätta med dem heller. Anledningen till att jag började med dom var för att slippa ha mens, då jag brukar få väldigt ont när jag har det, men hur kunde jag veta att det skulle sluta med en blodpropp i hjärnan? 

Dock menar jag inte att alla tjejer ska avstå från p-piller, eftersom alla har rätt att göra vad de vill med sina kroppar. Jag skriver endast om mina egna upplevelser om det och varför det kan vara farligt att använda dem, thats all. :) Vem vet, det hade även kunnat sluta ännu värre om jag inte hade varit tillsammans Anton utan istället varit helt ensam när jag fick krampanfallet, för vem hade då kunnat ringa till akuten? Jag var ju helt medvetslös, så i värsta fall hade jag kunnat drunkna i mitt eget blod som kom ur min mun, och därmed dött.